Fotografering

Ljuvliga, underbara höst

Jag älskar hösten när färgerna sprakar och det fortfarande går att vara ute utan att frysa!!! Nu är det så fantastiskt vackert så att man bara vill stanna upp och vara i allt det vackra. Har länge tänkt att jag måste få lite fina höstbilder på grabbarna så idag tog vi bussen till Hagaparken. Femåringen har dessutom, under en längre tid, frågat om inte han och brorsan får vara med om en fotografering (jag åker ju alltid iväg och fotar andra:))… Vi lekte, klättrade i träd, kastade löv och fick en massa härliga höstkort!

Höst, höst, höst!!!

På väg till fotografering i mormors hemmastickade tröjor

Bästa brorsorna. ”Vet ni, det är så bra att jag har en lillebror som jag alltid kan leka med!!!” Citat storebror

Lite upptäcksfärd

Maken fick också vara med på ett hörn:)

Namnkalas för kusinen

I söndags var det dags för kusinen Ellens namnkalas i Marabouparken, Sundbyberg. Trots att prognosen visade uppehåll så drog regnet in över oss just under ceremonin. Så himla typiskt… men det gick bra ändå och hon fick sitt namn:). Efter ceremonin blev det stort kakkalas men då tyckte huvudpersonen att hon hade fått nog och somnade. Jag kan inte visa så mycket bilder från tillställningen nu eftersom det är en liten hemlis mellan oss och Ellen men jag bjuder på några och främst på grabbarna som vi faktiskt hade lyckats klä upp dagen till ära (inga fotbollskläder).

Sötaste huvudpersonen

Farmor försöker underhålla innan tillställningen

Kul är det att ha namnkalas

Att det är kul verkar de flesta hålla med om

Våra stiligaste grabbar

Väntan…

Jodå, ett kort blev det på mig också i ett försök att skynda mig att få upp paraplyet

Skönaste platsen

Okej, det här var precis i slutet när vi var på väg hem och det var nog lite trötta barn. Maken håller humöret uppe i alla fall:)

 

Lite nostalgi

Barnen är fortfarande hos mormor och morfar. Maken är på partaj med jobbet. Jag försöker få ordning på alla bilder som finns i mitt arkiv. Hopplöst arbete men måste göras. Det är galet mycket bilder som försöker samsas genom åren och nu måste det göras något. Hoppas kunna göra lite fotoböcker om orken vill sig. Hittade några bilder som togs av fotograf efter vårt bröllop. Alla var helt oredigerade så jag satte igång och försöka fixa till. Svårt att få ordning på bilder fotade i jpeg och som var ganska gryniga men svartvitt funkar ju alltid. Tänk vad åren går fort och tänk vad mycket yngre vi såg ut att vara för fyra år sedan (hahha, kanske för att vi var det också:)). Och femåringen som bara var ett och ett halvt. Jag minns att han var väldigt allvarsam när vi skulle ta kort och ville inte riktigt vara med. Nä, nu måste jag röja undan lite här i lägenheten. Imorgon kommer våra finaste grabbar hem igen…

Sista dagen i maj

Wow, jag känner verkligen att jag och grabbarna har haft en toppenledighet (sjukfrånvaro). Känns lite konstigt att säga det men utan alla ”måsten” så har vi fått mycket gjort tillsammans och framför allt varit närvarande tillsammans (det där är annars så otroligt svårt). Jag kan känna att även dom tycker att det har varit skönt och nu när treåringen har blivit bättre (även om inte alla koppor har fått skorpor) så kan vi göra lite mer. Idag på eftermiddagen tittade solen fram och då passade vi på att vara ute. Det var mycket spring i allas ben. Vi besteg berg, klättrade i träd och hängde i lekpark utan andra barn. Jag passade även på att försöka hitta lite inställningar på ”nya” kameran. Femåringen har lärt sig det där med mammas kamera och poserar glatt. Treåringen däremot vill helst inte alls vara med och gör gärna tvärtemot. Bra att öva på tycker jag för det finns ju alla varianter och jag tyckte nog att jag till och med lyckades få till mina egna barn helt okej.

Medans jag stod inne och gjorde middag (femåringens önskemål var chili con carne – nu när inte pappa är hemma), så grejade grabbarna på utomhus. Helt plötsligt hör jag femåringen som säger,

– Mamma, kom och välj vilken hand.

Jag valde höger och när han sträcker fram den nyplockade blombuketten så säger han,

– Mamma, du får den för att du är så snäll och söt och fin!

Åh, finaste, finaste hjärtat. Jag älskar dig! Ni kan ju tänka er hur ett mammahjärta känns då:)

Efter middagen så blev det lördagsmys med godis och film i soffan. Vi satt nära, nära varandra och båda grabbarna hade godis kvar till filmen var slut (men inte jag…:)). Har nog aldrig tidigare hänt och de verkligen njöt. Vilken dag!